Alla kan inte stå på scenen, men alla kan säkert hjälpa till med något.
Nu startar vi upp en supportergrupp till Tiraholmsteatern. Är du intresserad av att hjälpa till med teatern på ett eller annat sätt? Det kan vara allt från att måla kulisser till att sätta upp affischer. Anmäl ditt intresse till Totte Ljunggren, tfn:0345-12112. Vi kommer att ha en första träff den 9 maj klockan 13.oo på Tiraholm. Även om du inte kan komma då, så är vi glada om du vill hjälpa till ändå.
Rosian Robertsson är den rutinerade räven, kanske den mest rutinerade av oss alla. Började i Hylterevyn redan första året (1981), och efter ett kort uppehåll så var hon med ända till slutet (2000). Och på Tiraholm har hon spelat teater ända sen vi drog igång folklustspelen där. Men är man den äldsta kvinnan så får man ofta spela gammal gumma, eller hustru till någon bonde. De gånger är lätt räknade då Rosian fått göra någon annan karaktär.
Hon jobbar inom tidningsdistributionen, vilket gör att morgonen för Rosian börjar när vi andra går och lägger oss. Förutom att dansa och spela teater, så är det barnbarnen som tar hennes tid.
I ”Den villige golfaren” spelar Rosian den smått lomhörde servitrisen Siri, som sköter golfklubbens servering. Och vem vet, kanske hinner hon bli bortgift innan spelet är färdigt. Bilden från en tidigare uppsättning.
Petter kom med förra året, då som fuskande assistent till baronessan. I år har han ”uppgraderats” till golfinstruktör. Han kommer från Långaryd, och läser till lärare. Ett yrke som verkar vara vanligt i vår grupp.
Man kan också se Petter i kyrkan på söndagarna, då han också är kyrkvärd. Men i sommar kommer han att förföra kvinnor i många generationer. Det är väl det som kallas teater.
Hel version av Oägtingen
Förra året gjorde Linn debut i Tiraholmsteatern som campingvärdinna i ”Får man tälta på Teneriffa”. Tidigare spelade hon bl.a. i UNFs pjäs om 60-talsbandet Plommons. Nu är hon tillbaka som den golfspelande dottern till Putte Petrén i årets föreställning. Till vardags läser hon på gymnasiet, och hemorten är Unnaryd.
2005 hittade vi ett lustspel av Gunnar Erlind som hette ”Kamraterna från landsvägen”. Med lite smärre omändringar i manuset, och musik av Owe Thörnqvist, så döptes den om till ”Luffarkamrater”.
De både luffarna Eyvind (Peter Henningsson) och Laban (Totte Ljunggren) kommer till godsägare Öbrinks (Sören Bjärnborg) hem. Där får de tampas med den tyska matmoran Barfuss (Annelie Alexandersson). Men Eyvind lyckas vinna Öbrinks dotter Eivors (Anna Roos) hjärta, och Laban passar samtidigt på att sol-och-våra hushållerskan Nora (Rosian Robertsson).
Några bilder från en repetition .
Det vi hade fruktat inträffade 2004 när vi skrev ett originalmanus, ”Fint ska det va, sa fru Vridenstolpe”. Vi skulle ju bara spela färdigskrivna folklustspel var ju tanken. Men nu blev det en originalpjäs om en familj från Värnamo på husvagnssemester vid Bolmens strand. Familjen bestod av pappa Stig-Arne, spelad av Sören Bjärnborg, hustrun Rosa, spelad av Rosian Robertsson, samt deras dotter Ann-Charlotte, spelad av Anneli Alexandersson. Det var under en av de här föreställningarna som Annelie slog en volt och slog sönder axeln, men fortsatte spela hela föreställningen med svåra plågor, sen var det direkt färd in till akuten.
Handlingen var nu förlagd till 1960-tal, bara det var nytt. Som vanligt var det Anneli och Peter Henningsson som spelade kärleksparet. Peters rollfigur Pelle, var en frisksportande ornitolog som tältat i närheten av Vridenstolpes husvagn. Det här gillades inte av Rosa. Men det fanns också två stycken som ogillade att husvagnen hade ställts där den ställts. Det fanns nämligen två stycken tjuvar som grävt ner sitt stöldgods just där husvagnen var uppställd. Dessa tjuvar spelades av Totte Ljunggren och Jahn Stenström.
Redan tredje året blev det så stora omskrivningar av texten, att ambitionen att ta ett färdigt manus och spela det, kom på skam. Nu skrevs den gamla ryska pjäsen ”Bröllopsbesvär” om, och placerades i svensk lantmiljö. Det är inte säkert att Nikolaj Gogol hade känt igen sin pjäs om han sett ”Fröken Agdas friare” som vi kallade den. Vad vi minns alla, var det fruktansvärt dåliga vädret vi hade. Vågorna slog mot stranden och skvätte ner skådespelarna, orkesterskjulet flyttade sig en halv meter, och den stackars friaren som skulle ro ut i sjön kom aldrig iväg. Det gick helt enkelt inte att komma ut.
Men vår trogna publik kom i alla fall.
Den förnäma köpmansdottern Agda Törnqvist (Anneli Alexandersson) skulle hitta en man, och då anlitades äktenskapsmäklerskan Tekla (Rosian Robertsson). Det var Agdas förmyndare, hennes faster Tilda (Anna Stenström) som hade bestämt så. Och i en lång rad dyker då friarna upp. Där är Idor Persson (Jörgen Arvidsson) ogift storbonde, Niklas Andreasson (Totte Ljunggren) en tjänsteman på Hylte Bruk, Ivar Pudding (Hans Moberg) folkskollärare, Börje Sjögren (Sören Bjärnborg) en före detta kapten i Handelsflottan. Dessutom fanns Idors dräng Sven-Erik (Jahn Stenström) och Idors gode vän Ingvar Karlsson (Peter Henningsson), samt Disa (Lisa Ljunggren) som var piga hos Törnqvists.
Detta året hade vi ingen direkt orkester, utan skådespelarna spelade alla instrument själva. Var man inte på scenen, så satt man i orkestern.
När vi skriver 2003 så har vi åter hittat ett manus av Karl Schön, som ju var vår premiärförfattare. Den här gången behövde vi bara skriva in en ytterligare roll, och origianlmanuset Bastubygget i Skatelösa bytte namn till Bastubygget på Tiraholm.
Nu fick vi med oss några gamla skådespelare från tiden då Hylterevyn roade hylteborna.
Men också en ny stjärna, nämligen Petra Pedersen som spelade dottern Linnea. Ja, hon var dotter till Beata, spelad av Rosian Robertsson,
som tillsammans med sin bror Jon (Sören Bjärnborg) ägde gården Tiraholm. Som sig bör hade de också en dräng, spelad av Peter Henningsson,
som naturligtvis skulle få dottern innan spelet var färdigt. Men naturligtvis ville någon annan gifta sig med dotter, och i det här fallet var det Daniel I Skrikhult, spelad av Hans Moberg.
Anette Wisell spelade Daniels hushållerska och Jahn Stenström hans dräng. Som för övrigt var väldigt glad i kakor.
Orkestern bestod av Tommy Andersson, trummor, Totte Ljunggren, bas, Pär Henriksson, Gitarr och Jörgen Arvidsson på fiol.
Det är inte alltid det är sol och varmt. Här har Karl-Erik och Rosian förberett sig på att börja bygga läktarna.
En samman fattning av vidion Brott och skratt
Synd bara att inte allt var med och blev som tänkt på slutet,
Hel version av föreställningen