Peter Henningsson är den villige golfaren. I alla fall i årets Tiraholmsteatern. Peter har varit med i de flesta uppsättningar, ända sen Ebbe Skammelsson-föreställningen 1999. Till vardags arbetar han som matematik- och fysiklärare, och fritiden fylls gärna av skogsvandringar med hunden och filosofiska och teologiska tankar med vännerna. Skriver och spelar egenhändigt skapad musik, men bara för den innersta vänkretsen. Men vem vet, kanske vågar han framföra dem offentligt en dag. Sen fyllde han 50 år i år, och det ger respekt.
I söndags hade föreningen en sångleksdag. Vår tanke var att uppdatera våra kunskaper i denna form av dans som nykterhetsrörelsen under årtionden ägnat sig år. Förr var detta ett accepterat sätt att knyta kontakt med det motsatta könet. Efter som man i många danser byter partner, så fick man kanske dansa med den flickan man var intresserad av. Men med åren så har kunskapen om de här danserna mer och mer försvunnit. Det händer ibland att man dansar runt midsommarstången, men annars är de här danserna nästan utdöda. Det var en av anledningarna till att vi ordnade den här dansdagen. Och trots den stora spridningen i åldrar (15-64 år) så dansades det så dammet yrde. Och de unga som inte tidigare dansat dessa danser tyckte att det var så roligt, så roligt, så roligt. Så nu funderar vi på att göra ytterligare en danskväll, och bjuda in ännu fler personer. Och ni som inte vara där, kom nästa gång.
Det här året blev dags att omarbeta en gammal pjäs som vi hittade. Den var skriven på skrivmaskin, och vi vet därför inte om den finns i tryck, eller vem som skrev originalet. Pjäsen kallades då för Pål-Ola och Rik-Daniel. Efter diverse ändringar, så ändrade vi namnet till Oäktingen. Nu var vi tillbaka på gårdsplanen hemma hos en bonde, nämligen Pål-Ola. Det var en klassisk berättelse om dottern som älskade drängen, men som av sin far borde gifta sig med den rike grannen Rik-Daniel. Han var visserligen mycket äldre, men också rik och förnäm. Att sedan Fina på Kullen ville gifta bort sin son med samma dotter gjorde bara det hela mer förvirrat. Det var också det här året vi satsade våra sista slantar på att bygga ett hus som kunde fungera både som kuliss och orkesterskjul. Bra blev det i alla fall.
Sören Bjärnborg spelade Pål-Ola, Jennifer Kuitunen hans dotter Karin, och Peter Henningsson spelade Rik-Daniel. Pigorna Annelie Alexandersson och och Pia Andersson jobbade tillsammans med drängen Jonathan Skoogh. Att spela den menlöse Jöns-Petter föll på Gert Paulssons lott, som då fick Rosian Robertsson som sin mor, Fina på Kullen.
Orkesten bestod det här året av Jörgen Arvidsson, fiol, Jonathan Kabell, trummor, Totte Ljunggren, bas, Lena Carlberg-Nielsen, flöjt och Johan Gert på piano.
Ytterligare en debutant presenteras i Tiraholmsteatern. Sofia Johansson från Unnaryd har spelat teater i UNF under några år, och tvekar inte att stämma upp i sång. Även om rollen i år är liten, så är den viktig för handlingen. Sofia är yngst i gänget med sina 17 år.
Det här året skrev vi ett originalmanus. Tanken var att det skulle vara en springa-i dörrar-fars, fast förlagd till en campingplats. Så för vår del blev det då en springa-i-tältöppnings-fars. Då det uppmärksammades att det förekommit assistensfusk inom olika privata omvårdnadsföretag så förla vi handlingen i nutid. Det blev sex slutsålda föreställningar innan vi tog sommarlov.
I år medverkade Natalie Vestberg som hälsofreaket Hulda, AnnelieAlexandersson som Sofie, Huldas karltokiga väninna, Linn Thomasson spelade Elsa som var en sommarjobbande campingvärdinna, RosianRobertsson var en tältande baronessa som trodde hon var på Teneriffa för att vila upp sig. Med sig hade hon sin assistent som spelades av Petter Bäckman. På campingen fanns också Hans, en person på väg till singelfestivalen i Falkenberg. Han spelades av Gert Paulsson och försäkringskassans utsände spelades av Totte Ljunggren. Under hela föreställningen syntes en fisketokig campare, spelad av Peter Henningsson. Vad hand gjorde där, och vad han hade för avsikt med sin medverkan var det ingen som visste.
Det här året var melodierna nästan uteslutande irländska folkmelodier, och de framfördes av en orkester bestående av Jonathan Kabell, trummor, Jörgen Arvidsson,fiol, Daniel Nielsen, gitarr, Lena Carlberg-Nielsen, flöjt och Johan Gert, piano. Då och då hördes också Totte spela bas eller mandolin.
Nu har vi suttit under förmiddagen och planerat hur vi skall utveckla verksamheten. Johnny och Leif-Arne har gjort sitt bästa för att ”tända” oss. Nu ska vi åka hem och göra bra verksamhet. Framför allt är det intressant hur vi ska aktivera medlemmarna, och lyssna på vad medlemmarna vill. Det man inte vet kan man inte göra något åt. På tal om åt, vi åt också. Bl.a. Gunvors våfflor.
Här diskuteras det om hur vi kan förbättra medlemskontakterna.
Nu ska vi snart sätta ihop orkestern som skall spela under Tiraholmsteatern. Och för att de ska ha något att öva till så måste tonarterna vara de rätta. Här sitter Totte och försöker lista ut vilken tonart som bäst passar Maria.
Maria Kybjär är ett nytt ansikte på Tiraholms teaterscen. Hon arbetar som distriktssköterska i Oskarström och bor i Kinnared. Hon var med i UNFs teatergrupp redan 1981,gjorde ett gästspel i Hylterevyns ”Sagolek”, och nu ska hon gestalta direktörsfrun Peg Petre’n. Hon hälsas välkommen in i gänget.
Första träffen med Christian i vår strävan att lära oss göra en bra hemsida. Niclas förstår nästan allt , Kea det mesta, och Totte ingenting. Men förhoppningsvis blir sidan bättre och bättre.