
2007 ville vi förändra spelplatsen ytterligare, och förlade därför handlingen till 1700-talet. Det var i det sammanhanget som man kunde få se Sören Bjärnborg iklädd endast nattskjortan. Anledningen var att hans hustru inte ville att han skulle smyga iväg och dricka brännvin. Men rollfiguren Olof Rask struntade i kläderna om det vankades brännvin.

Olofs hustru, den inte alltför godhjärtade Emeli, spelades av Rosian Robertsson. Och om det fanns någon som kunde ha lite pli på Olof, så var det nog hans hustru. På bilden verkar hon vara på väg att skälla som vanligt.

Anledningen till att vi förlade handlingen till 1700-talet var att det här året firades Carl von Linnés födelse. Detta tog vi till oss, och lät självaste Carl komma på besök på Tiraholm. Här i Gert Paulssons skepnad.

Lite annorlunda med en hässja på scenen. Här är det Olofs granne och drinkar-broder, skräddare Modig som tittar fram bakom höt. Modig spelades av Peter Henningsson

Vi hittade en gammal pjäs av Lennart Andersson som hette ”Rosenkransen”. Den skrev vi om. Nu kanske en del undrar om man får göra så. Vi brukar säga att, har författaren varit död i över 50 år så går det nog bra. Jennifer Kuitunen och Anna Nilsson spelade döttrarna Rask. Linnea (kan man tänka sig något annat namn i en pjäs om Carl von Linné i Småland) blev naturligtvis kär i en av Linnés lärjunge, den snälle Jan, spelad av Niklas Karlsson.

Eftersom Niklas och Anna vid den här tidpunkten sällskapade även privat, så blev kärleksscenerna mer naturtrogna än vad de brukar va.

Naturligtvis fanns det en skvallerkäring med i rollistan. Därför blev det nya namnet på föreställningen ”Blommor, ogräs och skvallerkäringar”. Pia Andersson gjorde skvallertanten Emma från granngården.
Jag har inte hittat vilka som ingick i orkestern, men minnet säger mig att Tommy Andersson, Lena Carlberg-Nielsen, Jörgen Arvidsson och Totte Ljunggren satt i orkesterdiket. Kanske var det någon mer också.