Redan tredje året blev det så stora omskrivningar av texten, att ambitionen att ta ett färdigt manus och spela det, kom på skam. Nu skrevs den gamla ryska pjäsen ”Bröllopsbesvär” om, och placerades i svensk lantmiljö. Det är inte säkert att Nikolaj Gogol hade känt igen sin pjäs om han sett ”Fröken Agdas friare” som vi kallade den. Vad vi minns alla, var det fruktansvärt dåliga vädret vi hade. Vågorna slog mot stranden och skvätte ner skådespelarna, orkesterskjulet flyttade sig en halv meter, och den stackars friaren som skulle ro ut i sjön kom aldrig iväg. Det gick helt enkelt inte att komma ut.
Men vår trogna publik kom i alla fall.
Den förnäma köpmansdottern Agda Törnqvist (Anneli Alexandersson) skulle hitta en man, och då anlitades äktenskapsmäklerskan Tekla (Rosian Robertsson). Det var Agdas förmyndare, hennes faster Tilda (Anna Stenström) som hade bestämt så. Och i en lång rad dyker då friarna upp. Där är Idor Persson (Jörgen Arvidsson) ogift storbonde, Niklas Andreasson (Totte Ljunggren) en tjänsteman på Hylte Bruk, Ivar Pudding (Hans Moberg) folkskollärare, Börje Sjögren (Sören Bjärnborg) en före detta kapten i Handelsflottan. Dessutom fanns Idors dräng Sven-Erik (Jahn Stenström) och Idors gode vän Ingvar Karlsson (Peter Henningsson), samt Disa (Lisa Ljunggren) som var piga hos Törnqvists.
Detta året hade vi ingen direkt orkester, utan skådespelarna spelade alla instrument själva. Var man inte på scenen, så satt man i orkestern.
