Månadsarkiv: april 2013

Sarabök Lasse, Totte, Kea och Magnus

Distriktsårsmötet

I helgen var det distriktsårsmöte för Hallands IOGT-NTO-rörelsen. Det gick av stapeln i Våxtorp, och en av punkterna var att sjunga nya kampsånger. Totte och Karl-Erik var tillfrågade att sköta denna syssla, och tänk, det fungerade.

Varför skulle det inte fungera, kanske du undrar? Jo, för vi har inte spelat tillsammans på kanske 25 år. Karl-Eriks barn hade aldrig upplevt att deras pappa kunde spela munspel. Och visst var han lite orolig för att munspelen skulle ha rostat ihop. Lite gammalt snus tror jag att han hittade i några av dem. Hur det lät kan du höra om du knappar dig vidare till Sobra|tankars Bambuser-kanal, där finns hela årsmötet sparat.

Sarabök Lasse, Totte, Kea och Magnus
Bandet Sarabök i sina glansdagar med Lasse, Totte, Kea och Magnus

Men förr hände det att vi spelade tillsammans. Jag ska inte säga att vi blev några större musikaliska stjärnor, men vi hade ganska mycket spelningar ändå.

En gammal bild som jag använt tidigare, men det är jag och Karl-Erik i mitten på den här bilden. Så visst har vi spelat ihop tidigare.

 

Men nu var inte den musikaliska upplevelsen att vi sjöng kampsånger från 80-talet, utan Trio Povel Ramel. Det var tre unga (om man tycker 30 år är ungt) människor som framförde låtar från Povel Ramels repertoar. Av någon anledning så är den gamla ”Gräsänkling blues” bra, bara någon duktig person framför den. Och det var det. En riktig höjdare.

Annars flöt årsmöteshandlingarna på utan några större diskussioner. Det var lite om arkivets styrelse, men annars var dagen fylld av god mat och kulturell spis.

Här är klippet från Hyltes bidrag till underhållning. Johnny Mostacero hjälpte till att censurera vissa avsnitt genom att sätta handen över mikrofonen, därför är ljudet lite varierat. Titta och döm själva!

Make till låns

Efter sex år vid Bolmens strand var det nu (2006) dags att flytta till den nuvarande spelplatsen. Vackert belägen vid fågeldammen byggde vi permanenta läktare, och slapp blåst och båtfolk som traskade in på spelplatsen. VI hittade ett gammalt lustspel i två akter av Ossiander, som hette ”En äkta man för mycket”. Vi flyttade handlingen från en lägenhet till en husvagn (för andra gången) och lat till en roll och döpte sen om allt till ”Make till låns.”

Rune Skoog, husvagnsägare, spelades av Totte Ljunggren, hans hustru Britta spelades av Annelie Alexandersson och Marie, deras dotter spelades av Johanna Andersson. Där fanns också en förvirrad fjärilsamlare, spelad av Peter Henningsson, som då fick bli ”maken” till dottern. Allt detta för att en rik moster, spelad av Rosian Robertsson, skulle komma på besök. Och mitt i allt det här så dyker fjärilsamlarens hustru upp och letar efter sin man. Hustrun spelades av Anna Roos.

Repition Anneli Alexandersson Anna Roos
Repition Anneli Alexandersson Anna Roos

Bilder från den 3-6 2006

 

Repition Totte Anna Anneli
Repition Totte Anna Anneli

 

Anneli Axelsson
Anneli Axelsson

Blommor, ogräs och skvaller käringar

 

Sören i nattskjorta
Sören i nattskjorta

 

2007 ville vi förändra spelplatsen ytterligare, och förlade därför handlingen till 1700-talet. Det var i det sammanhanget som man kunde få se Sören Bjärnborg iklädd endast nattskjortan. Anledningen var att hans hustru inte ville att han skulle smyga iväg och dricka brännvin. Men rollfiguren Olof Rask struntade i kläderna om det vankades brännvin.

 

Rosian som Emeli Rask
Rosian som Emeli Rask

 

Olofs hustru, den inte alltför godhjärtade Emeli, spelades av Rosian Robertsson. Och om det fanns någon som kunde ha lite pli på Olof, så var det nog hans hustru. På bilden verkar hon vara på väg att skälla som vanligt.

Carl von Linné läser i sin bok.
Carl von Linné läser i sin bok.

 

 

 

Anledningen till att vi förlade handlingen till 1700-talet var att det här året firades Carl von Linnés födelse. Detta tog vi till oss, och lät självaste Carl komma på besök på Tiraholm. Här i Gert Paulssons skepnad.

Peter tittar fram bakom hässjan.
Peter tittar fram bakom hässjan.

 

 

 

Lite annorlunda med en hässja på scenen. Här är det Olofs granne och drinkar-broder, skräddare Modig som tittar fram bakom höt. Modig spelades av Peter Henningsson

Döttrarna Linnea och Magda, spelade av Anna och Jennifer
Döttrarna Linnea och Magda, spelade av Anna och Jennifer

Vi hittade en gammal pjäs av Lennart Andersson som hette ”Rosenkransen”. Den skrev vi om. Nu kanske en del undrar om man får göra så. Vi brukar säga att, har författaren varit död i över 50 år så går det nog bra. Jennifer Kuitunen och Anna Nilsson spelade döttrarna Rask. Linnea (kan man tänka sig något annat namn i en pjäs om Carl von Linné i Småland) blev naturligtvis kär i en av Linnés lärjunge, den snälle Jan, spelad av Niklas Karlsson.

Kärleksparet
Kärleksparet

 

Eftersom Niklas och Anna vid den här tidpunkten sällskapade även privat, så blev kärleksscenerna mer naturtrogna än vad de brukar va.

 

Pia Andersson som Emma
Pia Andersson som Emma

 

Naturligtvis fanns det en skvallerkäring med i rollistan. Därför blev det nya namnet på föreställningen ”Blommor, ogräs och skvallerkäringar”. Pia Andersson gjorde skvallertanten Emma från granngården.

 

 

Jag har inte hittat vilka som ingick i orkestern, men minnet säger mig att Tommy Andersson, Lena Carlberg-Nielsen, Jörgen Arvidsson och Totte Ljunggren satt i orkesterdiket. Kanske var det någon mer också.

Pensionat Ekebo

Värst vad Sören skriker
Värst vad Sören skriker

En svårighet med att spela utomhusteater är att hitta miljöer där handlingen kan tänkas utspelas. Och att det inte år efter år ser likadant ut. Det blir lätt att det utspelas på gårdsplanen hemma hos någon bonde. 2008 förlade vi handlingen på ett pensionat, och för att få en historisk ”touch” så utspelades det år 1905 när diskussionen om unionsupplösningen blandades med diskussioner om att dra en järnväg genom Unnaryd. Pjäsen som fått sin idé från boken ”Sommarnattens leende” fick heta Pensionat Ekebo. Inte att förväxlas med ett annat pensionat i Unnaryd.

 

Nu ska det spelas krocket. Niklas leder sången.
Nu ska det spelas krocket. Niklas leder sången.

 

Rollistan: Henning Petersson, sol-och-vårare spelades av Totte Ljunggren, men rollen var tänkt för Peter Henningsson. Så förstår man också var ifrån rollkaraktärerna fått sina namn. Björn Söderborg, pensionatsföreståndaren spelades av Sören Bjärnborg, Karl Nicklasson, järnvägsinspektör gjordes av Niklas Karlsson, Paul Hjärta, hemlig polis gestaltades av Gert Paulsson, den förnäma damen Roberta von Rosen spelades av Rosian Robertsson. Ja, ni har förstått det där med namnen nu, eller?? Andrea Piatré, herrskapsfröken gjordes av Pia Andersson, hennes dotter spelades av Jennifer Kuitunen och Johanna Olofsson gjorde den anställda flickan på pensionatet. Hon fick heta Hanna Johansson, någon ska ju heta det också.

Totte försöker charma Pia.
Totte försöker charma Pia.

I orkestern satt; Simon Ljunggren, bas, Lena Carlberg-Nielsen, flöjt, Jörgen Arvidsson, fiol, Tommy Andersson, trummor samt Johan Gert, piano.

Fler bilder.

Johanna sjunger inledningssången.
Johanna sjunger inledningssången.

Den hemlige polisen Gert och Jennifer

Paul Hjärta och Roberta von Rosen i samspråk.
Paul Hjärta och Roberta von Rosen i samspråk.

 

Publiken var ordentligt påpälsade.
Publiken var ordentligt påpälsade.
Sören dansar och sjunger
Sören dansar och sjunger

 

Tiraholm 2008 030

Tvättdagstrassel på Tiraholm 2011

2011
2011

2011 var det åter dags att skriva om ett gammalt manus som vi hittat i gömmorna. Gerda Åkesson skrev pjäsen ”Mårtens friarebrev”, efter en idé av Henrik Wranér. Vi skrev vår vana troget om materialet, och köpte om dethela till ”Tvättdagstrassel på Tiraholm”. Det var i det här lustspelet som Peter höll på att köra av benen på Gert. Genom åren har vi försökt att hitta nya fordon att göra entré med, och detta åre var det en flakmoped. Och det var liggande på flaket som Gert undkom en amputation med en hårsmån.

 

 

Peter möter Annelie

                                       Peter Henningsson, som spelade gårdfari-handlaren Gustav, har kommit till gården för att kränga sina varor. Där träffar han tvätterskan Pernilla, spelad av Annelie Alexandersson.

 

 

 

Daniel, Totte och Gert
Daniel, Totte och Gert

 Drängen Mårten, spelad av Daniel Nielsen, taxichauffören Totte Ljunggren samt nämndemannens dräng Gert Paulsson framför den stora apparat som husbonden byggt.

Sören vid sin apparat
Sören vid sin apparat

Far på gården har en stor förkärlek för uppfinningar. Han har byggt en stor apparat som ingen förstår vad han ska ha till. Men där finns ett litet rum som man kan krypa in i när hustrun ropar. Far spelades av Sören Bjärnborg.

 

Natalie tittar på varorna
Natalie tittar på varorna

 

Dottern Boel, spelad av Natalie Vestberg, är nyfiken på vad gårdfarihandlaren har bland sina varor. Mest spännande var kanske skyltdockan. Och det är den som ställer till med stor förvirring på gården. Att Boel sedan är kär i drängen Mårten, är väl ingen oväntad händelse. Men hon har ju en syster också, den lite förnäma Beatrice.Tvättdagstrassel

Beatrice spelas av Sara Larsson, som gjorde sin debut på Tiraholm detta året. Till skillnad från sin syster vill Beatrice inte stanna kvar på landet, nej hon längtar in till staden. Hon är så fin så hon kan både läsa poesi och spela på pianofortet.

 

 

 

Mor på gården försöker få ordning på alla "stollatyg"
Mor på gården försöker få ordning på alla ”stollatyg”

 

 Till slut blir tvätten färdig, det märkliga liket uppskjutet i rymden och ordningen återställd. Kanske tack vare mor på gården, spelad av Rosian Robertsson.

 

 

 

I orkestern det här året satt Johan Gert, Totte Ljunggren, Daniel Nielsen, Lena Carlberg-Nielsen, Sören Bjärnborg och Gusten Brodin.

Slutscen
Slutscen

Brott och skratt

 

Vi hade för ett antal år sedan spelat Dario Fo´s ”Alla tjuvar kommer inte för att stjäla” i Landeryd. Nu använde vi delar av den storyn när vi gjorde om vårt lilla orkesterhus till en jaktstuga, ägd av en direktör från Värnamo. Lustspelet kallade vi för ”Brott och skratt”, och här gjorde Jahn Stenström en bejublad come back. Bland klantiga tjuvar och vänster-prasslande direktörer fanns också grodexperter och skattmasar.

Nu gäller det att få ordning på förvecklingarna
Nu gäller det att få ordning på förvecklingarna

Rollistan: Sven Svensson, tjuv = Gert Paulsson, Gunnar Gustavsson,tjuv = Jonathan Skoog, Hans Haraldsson, direktör = Peter Henningsson, Anna Andersson, hans älskarinna = Annelie Alexandersson, Pia Haraldsson, hans hustru = Rosian Robertsson, Magnusson, skattmas = Totte Ljunggren, Fiona Fredriksson, Gunnars fästmö = Jennifer Kuitunen, Bosse Bengtsson,Annas man = Jahn Stenström, Viktor Värmelin, vägverkets man = Sören Bjärnborg.

Jahn har blivit biten av en groda, vilket frugan Annelie inte bryr sig så mycket om.
Jahn har blivit biten av en groda, vilket frugan Annelie inte bryr sig så mycket om.

Orkestern = Jonathan Kabell, trummor, Sören Bjärnborg, gitarr, bas och fiol, Lena Carlberg-Nielsen, flöjt, Johan Gert, piano, Jörgen Arvidsson, gitarr och fiol.

Här tittar vi in hos orkestern
Här tittar vi in hos orkestern

Här kommer ytterligare några bilder, tagna av Karl-Erik Hjalmarsson

Jonathan med Lantmännens klassiska halsduk och med Jennifer.
Jonathan med Lantmännens klassiska halsduk och med Jennifer.

 

Rosian
Rosian

Herr och fru Haraldsson

 Herr och fru Haraldsson, spelade av Rosian och Peter

Tjuvarna Jonathan och Gert
Tjuvarna Jonathan och Gert

 

 

 

Återigen en menlös roll

Totte är ansvarig för texterna, både lästa och sjungna.
Totte är ansvarig för texterna, både lästa och sjungna.       

Av någon anledning får denne man aldrig spela förste älskare. Ser man tillbaka på vilka roller han fått, så ser man ”försupen skojare”, ”luffare”, ”skattmas” och ”menlös representant för byråkratin”. Förmodligen beror det på hans yttre tillgångar, men då han också är ”konstnärlig diktator” och skriver de flesta texterna, så får han vara med på scen i alla fall. Och det har han varit sedan starten. Vissa år dock enbart som musiker, men det är ju det han gillar bäst. Att få sitta i orkestern och spela på sin bas. I år har han fått ytterligare en menlös roll att lägga till sina tidigare. I ”Den villige golfaren” spelar Totte Ljunggren en revisor som inte lyckas förskingra de pengar han fått i uppdrag att ”trolla-bort”. I det civila hittar du honom i musiksalen på Örnaskolans högstadie.